De fem härskarteknikerna

Information och synliggörelse av DE FEM HÄRSKARTEKNIKERNA - eller det mentala klimatet bland många av dagens män

När kvinnor/tjejer börjar agera mer maskulint och utåtriktat, uttrycka sina egna åsikter eller säga ifrån i det patriarkala samhället är det vanligt att man möter reaktioner från omgivningen. 
En del håller med dig och tycker det är modigt och bra att du säger ifrån. Andra blir provocerade. Kanske blir du angripen på ett sätt som är svårt att bemöta.

Härskarteknikerna heter fem sätt att utöva makt som identifierats av den norska kvinnoforskaren, politikern och socialpsykologen Berit Ås. Genom FN lärde hon förtryckta grupper och människor hur teknikerna fungerar. Hon har skrivit boken: "Handbok i frigörelse". 

Om du är medveten om härskarteknikerna kan du undvika att hamna i underläge eller ta illa vid dig personligen. 
Men det är också viktigt att påtala öppet och högt om vad som sker för t.ex. arbetsgivaren, för ansvariga i andra forum, eller direkt till personen som utsätter dig för härskartekniker, när man blir utsatt för denna sortens maktmissbruk.

"Man vill ju så gärna tro att "bara de förstår vad jag menar så kommer de att tycka som jag". Så är det inte. De kommer att förstå vad du menar och ofta kommer de inte alls att tycka som du. Därför att det handlar om makt"

säger Agneta Stark, namnkunnig ekonom i en artikel "Den osynliga kvinnan" Siftidningen 3/01. Hon vet hur man talar med "gubbarna".

De fem härskarteknikerna är: 

1) Osynliggörande 
När män börjar bläddra i papper, läsa tidningen, vänder demonstrativt ryggen till, byter samtalsämne abrupt etc., när kvinnor talar. 
Får du inte reaktion alls? Blir alla tysta när du sagt vad du tycker? Att förbigå någon med tystnad, glömma bort eller köra över någon är en form av maktutövning som kallas osynliggörande.
Man svarar inte på dina frågor eller ignorerar dig fullkomligt, vad du än säger eller skriver. Detta kan ske även i diskussionsgrupper på nätet.
Unga människor är underrepresenterade eller osynliga i mediebruset, symboliskt osynliggjorda. 

2) Förlöjligande 
När män behandlar henne som skrattretande inkompetent och otillräcklig. De kommer med kommentarer som förklenar kvinnors kunskaper, arbete och känslor. 
"Har du ingen humor"?, "Jag vill inte låta nedlåtande men…", "jamen, lilla vän…" eller "lilla du", är ett bemötande som kritiska tjejer och kvinnor kan möta. 
Blir du kallad jävla feminist, rabiat, militant, rödstrumpa, hora, fitta, martyr eller bitch? Ett vanligt sätt att nedvärdera en person är att göra sig lustig på den personens bekostnad. 
Att ständigt kommentera hur tjejer ser ut eller deras kroppsdelar och kön är att förminska dem.

3) Undanhållande av information
Hon hålls okunnig om något, och hindras därmed att kunna fatta rätt beslut i en viss fråga. T.ex. kan män göra upp om ett beslut i bastun, ett omklädningsrum för bara herrar eller på krogen, före mötet. Eller att använda informationsmaterial, som inte är öppet tillgängligt för henne/alla. 
Att inte låta andra ta del av information är att demonstrera makt. 
Undanhållande av information kan vara att vännerna ordnar fest men du får inget veta. 
Att forskningen kring kvinnors och unga tjejers hälsa är outvecklad är också ett undanhållande eller ointresse.

4) Dubbelbestraffning
Tjejer uppmanas ofta att säga ifrån. Det är deras eget fel om de inte hörs, menar man. Men när de väl säger ifrån får de ibland höra att de är bitchar, okvinnliga, manhaftiga, manshatare, rabiata, lesbiska och andra nedsättande kommentarer. 
Tjejer förväntas klä sig "sexigt", men när de gör det anklagas de för att provocera eller vara utmanande. 
Hon anklagas för att vara en dålig mor när hon engagerar sig i arbetet – och för att vara oengagerad på jobbet när hon prioriterar hemmet. Går ut på att ge kvinnor dåligt samvete. Hur du än gör så är det fel.

5) Påförande av skuld och skam
Skyll dig själv om du utsätts för förnedringar eller övergrepp. Bland Martinuskretsar säger man; "det är din egen karma" och tror därmed att man svär sig fri från sitt eget ansvar för det man säger och gör! Kallt och cyniskt.
Den sista härskartekniken är en ingrediens i de fyra ovanstående. 
En person som utsätts för härskarteknikerna reagerar ofta med att få skuld- eller skamkänslor. Tjejer som blir nergjorda, slagna eller våldtagna får ofta höra antydningar om att "de har sig själva att skylla". Att de har varit provocerande, inte gjort tillräckligt motstånd, varit utmanande i sin klädsel eller varit berusade. Det kallas på engelska för "blame the victim" och innebär att ansvaret för handlingen felaktigt läggs på offret och inte på förövaren. Mobbningsoffer råkar ofta ut för fenomenet, liksom kvinnor och barn som utsätts för sexuella övergrepp.

Själv kan jag lägga till en ny variant av "skäms på dig" i min erfarenhetsbank! Nämligen att jag med mitt informationsarbete om riskerna med konstlade andliga övningar, enligt herrarna på MI och Kosmosredaktionen, "kränker" indiska traditioner och religioner och dessutom alla de människor runt om i världen som finner glädje i sådana övningar. Det är ingen liten "skuldsäck" man försöker lägga på mig! "Blame the messenger" kan man kalla denna variant, för min information har Livets Bog som förklaringsmodell och fundament. (Brevet från MI finns publicerad här i bloggen.)

Se Berit Ås föredrag där hon själv beskriver härskarteknikerna 2014

Nya virtuella härskartekniker
Jimmy Jaldemark, doktorand på pedagogiska institutionen,
forskar om lärande i nätbaserade läromiljöer.
Hans forskning visar att:

"– Personangrepp kan få större utrymme, vidare är det lättare att i det virtuella mötet ignorera än i "face-to-face"- mötet. Avsaknaden av fysiska signaler gör det svårare att kommunicera via nätet och omedvetna härskartekniker kan då lätt aktiveras.
På frågan vilka studerandegrupper som är mest utsatta, svarar han:
"– Kvinnor, individer med annat modersmål samt män som inte beter sig enligt den manliga normen."
https://www.umu.se/infoenheten/umu_internt/aktum/arkiv_2003/aktum_pdf/aktum_4_2003.pdf

Personangrepp kan man bli utsatt för även i diskussionsforum, som alla väl vet vid det här laget, om man har skrivit något som inte passat någon (oftast herre).

En del exempel:
Man insinuerar och kommer med obehagliga misskrediterande antydningar om sitt mobbingobjekt, som denne inte kan bemöta eftersom det inte är direkt uttalat. Uttalanden som "Kvinnor bör få större plats i samhället. Dock inte sådana som ni vet vem...", ger en indirekt hänvisning till mobbingobjektet och alla vet vem det gäller.
Eller som Göran Persson: "…den där centerledaren, vad hon nu heter"
Risken finns, om man påtalar sådana uttalanden, att man får svaret att "du överreagerar" eller "inbillar dig saker". Med andra ord så är du kvinnligt överkänslig.

Man kan få negativa repliker som dessa som jag själv fått på Martinusforum:

"…ditt behov av att jämra dig och din debattlusta"

"Den form feminism som X bedriver som präglas av maktlystnad och intolerans mot oliktänkande, den bör man akta sig för. Dessa kvinnor vill ingens väl utom sig själva."

"Kan inte trendfeministerna hålla sig på ung vänsters diskussionsforum?"

"…och sluta utkämpa privata feministkrig på det här forumet"

"…inte inbilla sig att man är en "oskyldig martyr"…."

"…på ditt rabiata sätt…"

"…Hej ARGA, förlåt…"

"…du är inte seriös…du har förutfattade meningar…"

Om de inte rent ut går till personangrepp där du utpekas som jämförbar med sinnessjuka. Vilket har hänt mig på ett forum där man uppmanar skribenterna diskutera nästakärlek!

Varför möts kvinnor ofta av personangrepp? Därför att mannen inte alltid har några sakliga argument att ta till. Vad kan det finnas för sakliga argument för att kvinnor inte skulle få ha vilken åsikt som helst och bli respekterad för den? Inga. 
Har man inte samma åsikt kan man givetvis ifrågasätta den med sakliga argument, underbyggt med logiska tankeanalyser. Kan man ändå inte komma överens om en gemensam inställning, kan man gå skilda vägar. Båda respekterar då den andres rätt att ha en egen åsikt, eftersom båda har olika erfarenheter bakom sig som stöd för detta.
Men det viktiga är att komma ihåg, om man blir utsatt för personangrepp på nätet: man är där frivilligt och det är bara säga "tack och adjö" och förflytta sig till något annat ställe där man blir behandlad med mer respekt. Men det gäller att synliggöra maktmissbruket öppet och tala om att man ser vad som pågår. Kanske kan det skapa dåligt samvete även hos den värsta mobbaren, som börjar gnaga i sinnet och leda in personen på en mer kärleksfull väg så småningom. Kanske…

© 2007 Marja Silverfall All Rights Reserved
 

3947 visningar
© Averbis förlag | Kontakt