Detta skrev jag redan 2010, men har något hänt på dessa elva åren  - intet:

Det diskuteras och debatteras överallt. Och ibland känner jag leda när jag ser alla debattprogram på TV eller vistas på olika forum. Det bråkas, grälas och skrivs mest skit om andra både närvarande och frånvarande skribenter, och det kommer aldrig något konkret gott och positivt samförstånd ur dessa dispyter. Och jag blir bara trött efter att ha hört eller läst om detta ändlösa tjafsande. Varje gång jag försöker läsa på ett svenskt Martinus-forum tänker jag att ingenting har förändrats sedan 2002 när jag läste i dem för första gången. Samma tjafs pågår fortfarande och ingen lyssnar på den andra utan alla försöker övertyga de andra om sin egen ståndpunkt – inte det som står i LB. "JAG vet bäst"-attityden råder. 
Kanske är det som Martinus har sagt till Lars Niebelvang: "Så länge en människa inte har blivit trött på att höra sig själv, har denne ingen användning av mig." Och om man t.o.m. retar sig på citat och uttryck från hans böcker Livets Bog Tredje Testamentet, som jag ofta upplevt vara fallet, så kan jag inte se någon annan förklaring än att man anser att man fortfarande vet själv bäst. Vad som kan vara förvånansvärt är att ett sådant forum är representerat av så många som älskar att höra sin egen röst (åsikter) mer än om de kosmiska lagarna som är nedtecknade av Martinus. Men, men, kommer tid kommer råd. Ingen har, enligt Martinus, lust att dväljas i mörkret längre tid än nödvändigt. Alla vill till ljuset.

Martinus gick i offentligt svaromål en gång i Helmer Fogedgaards tidning "Okkultisten" när han blivit hårt angripen av några herrar där. Men mig veterligt så var det både första och sista gången. Han påstås ha sagt "Jag diskuterar överhuvudtaget inte".
Men vad hade Martinus i tankarna när han säger: "Jag diskuterar överhuvudtaget inte"?
Jag har den upplevelsen att Martinus menar missionerandet och att man inte skall tvinga på någon annan sin livsåskådning som inte är intresserad. Vilket naturligtvis inte hindrar en att leva sitt eget liv efter sin egen livsåskådning, ej heller smyga eller hymla med den. Passar inte ens livsåskådning andra kan man ju bara välsigna dem och gå åt olika håll ett tag, för i slutänden kommer man ju att mötas ändå ! Alla får gå i sin egen takt, vilket är kärleksfullast, men målet är dock detsamma.

Jag roade mig att leta i mina arkiv efter citat där Martinus skriver om "diskuterandet", och fann följande: 

Livets Bog I st. 163:
Man kan som nämnt nog protestera mot andra varelsers religiösa uppfattning, och man kan förbjuda den att komma till fysiskt uttryck, men man kan inte avlägsna den från individens inre medvetande. Individen behåller trots allt sin andliga uppfattning, intill dess livet självt genom erfarenheter eller upplevelser utvecklar honom i riktning bort från denna uppfattning till en högre. Individen kan sålunda endast utvecklas inte dikteras från en lägre till en högre form av medvetande. Att föreskriva en individ en livsform eller en religiös uppfattning som han inte är mogen för är lika omöjligt som att söka tvinga en tiger att leva av växter. Alla utslag av intolerans är därför att betrakta som yttringar av den allra högsta form av naivitet eller ofullkomlighet. Intoleransen är uttryck för ett medvetande som ännu i stor utsträckning är besjälat av den mörka utstrålningens moral och krafter och den kommer därför överallt där den uppträder att sprida sorg och lidande, död och fruktan i stället för ljus och kärlek. Intolerans kan aldrig någonsin vara uttryck för verklig kärlek. Naturligtvis måste man här skilja mellan intolerans och sådana företeelser som framkommit till skydd för den allmänna säkerheten." 

Här är det "missionerandet" han menar.

Intervju med Martinus: "Jag känner mig inte som profet" K 2/87

"Det är andligt våld att omvända folk, och jag samlar inte på medlemmar, säger Martinus, vars idéer nu diskuteras över hela världen."

Här är det "missionerandet" han menar.

"Det är alltså möjligt för alla som är förenade genom sympati eller kärlek att få kontakt med varandra på det andliga planet. Men kommunikationen är alltså här, som nämnt, inskränkt till områden där väsendena omöjligen kan råka i konflikt eller gräl med varandra. De kan endast kommunicera på de våglängdsområden som är paradisiska, vilket vill säga glädjebefrämjande.På det fysiska planet kan ju väsendena diskutera med varandra på alla områden, såväl där de är outvecklade eller mer eller mindre okunniga som där de är utvecklade eller kunniga. Det är därför som de på det fysiska planet har så lätt att bli inblandade i konflikter, gräl och krig. Något sådant är alltså helt omöjligt i de olika paradisen, med undantag för dem där krigen eller de mörka och dräpande tankeklimaten är önskedrömmar eller paradis. Men de situationer som där uppstår är bara tänkta, och därmed konstruerade och inte verkliga."
Vägen till paradiset kap. 54

Här kan man ju förstå att vi inte lever under paradisiska förhållanden utan i djurriket, där trosfrågor om livsåskådning och tolkning av dem fortfarande är orsak till krig, både lokalt och globalt.

Om tilldragning och frånstötning:

"Vi ser ju, att alla levande väsen befinner sig på olika utvecklingsstadier samt att väsen från ett och samma stadium eller steg korresponderar bäst med varandra, medan det blir allt svårare för väsendena att korrespondera med varandra, ju längre bort från varandra de är i utveckling. Ja, till slut blir avstånden i utveckling till och med så stora, att all medveten korrespondens är omöjlig. Kan vi t.ex. berätta för cellen i vår egen kropp, vad vi ser på gatan? Kan vi diskutera livsåskådningar eller på annat sätt utväxla personliga tankar med den? 
När vi nu inte kan göra det, trots att vi är dess makroindivid, hur skulle vi då kunna vara dess "gudom"? Nej, mikroindivider måste tala med mikroindivider, och makroindivider måste tala med makroindivider. Och, som tidigare påpekat, är lagen den, att "kaka söker maka" eller att "lika barn leka bäst". 
Logik kap 88 (Allt fetstilt är mina markeringar)

De går ju lika lite - som det går att diskutera med en mikroindivid - att diskutera med någon som har en annan livsåskådning än man själv och försöka omvända dem. Ej heller kan man ändra någons andliga värderingar förrän denne är mogen för annat tänkande. Så "kaka försöker söker maka".

Men för det kan vi inte sluta att tala med varandra. Samtal är något helt annat än värvning till egen tro eller livsåskådning. Man måste ju kunna stå upp för sig själv och sina värderingar och åsikter, men kunna sluta om de inte "faller i god jord" hos de andre. Här får man utveckla sin "fingertoppskänsla" och komma ihåg att:
Samtal förs med öppna händer – diskussioner med knutna nävar.
Och komma ihåg som Martinus uttryckte det: "Individen kan sålunda endast utvecklas inte dikteras från en lägre till en högre form av medvetande."

Har man blivit förföljd av ett gäng manschauvinister i  20+ år, så får man till slut nog. Det är bara att säga tack och adjö.

Man kan förlåta dem inom sig för att de inte förstår vad de gör, men man behöver faktiskt inte fortsätta att vara där de är. Man har ju sin fria vilja att gå och lämna förföljarna bakom sig. Men det har visat sig att de inte slutar med sitt skitprat trots det och det fick Martinus också uppleva. Han skriver i "Syndernas förlåtelse":

"Varje förföljelse, även om den inte manifesteras med vapen och våld, är ett utvecklande av den dräpande principen...", och fortsätter: "Jag vet att det finns människor som sänder mörka tankar och hat mot mig, men det kan inte hindra mig att tänka kärleksfullt på dem. Jag behöver för den skull inte träffa vederbörande fysiskt."

Kaka sökte maka och ville leka med lika barn, men fann ingen på något forum, så då är det bara att "gå vidare åt vänster och låta de andra gå åt höger".

Denna kosmiska lag har jag följt hela mitt långa liv och kommer också att fortsätta med. Och vi är helt överens om detta ställningstagande, min älskade livskamrat och jag. Vi lever faktiskt under paradisiska förhållanden i vårt eget hem!  För det är först när två människor inte förväntar sig att den andre skall göra en lycklig som man kan leva ihop i harmoni.

Om en dörr inte öppnas för mig, så går jag vidare. Det var då inte min dörr.