Om gemensamhetssjälar och könsbyte

Jag läste en gång Martinus förklaring till bl.a. flyttfåglars beteende, att de har en "gemensamhetssjäl", och det kan ju även då stå för räkor och en del fiskar också. Man ser ju ofta att fågel- och fiskstim beter sig som en kropp när de flyger eller simmar och t.ex. plötsligt vänder riktning.

I Livets Bog IV st. 1222 skriver Martinus:

"Vi kan ju också i dag se detta, det första könsparets ofärdiga tillstånd, i de växtarter där det förekommer "han-" och "honblommor" på samma planta eller i samma organism. En sådan organism är varken uttryck för ett självständigt "hanväsen" eller ett självständigt "honväsen", liksom den inte heller uttrycker ett "dubbelpoligt" väsen. Den är i stället en organism, inom vilken det finns både "hanväsen" och "honväsen ", vilket alltså vill säga: flera själar, flera jag i en och samma organism eller i samma fysiska kropp. Att den gudomliga skapelsen av "Eva" här inte är helt fullbordad är naturligtvis självklart. Den gudomliga planen går ju ut på att skapa två självständiga könsväsen av motsatt kön."

Det är en bra förklaring till varför räkhannar helt plötsligt skiftar kön till honor när det finns brist på sådana.
Jag hörde talas om detta beteende redan för 20 år sedan och tyckte då att räkhannen var ganska intelligent som bytte upp sig, men idag - efter att ha läst kosmologi - kan jag ju se att han är ganska primitiv i sitt väsen, och att han inte ens har egna åsikter om någonting utan fladdrar omkring som en hoppjerka mellan två kön som en annan jojo i en flocksjäl! 

Det verkar finnas en övergångsfas från växt till djur där det kan uppstå osäkerhet vilket kön man tillhör, precis som det kan förekomma under puberteten bland oss mer framskridna djur. Hur många har inte t.ex. varit "kära" i sin lärare, eller dyrkat någon annan beundransvärd person av eget kön under tonårstiden?

Förekommer det då aldrig bland djuren att honor vill bli hannar? 
Jo det gör det. Och det faktiskt bland oss mer utvecklade däggdjur.
Det är de honor som går på en regressionskurs eller någon hypnosterapi. De allra flesta menar sig ha varit modiga hannar eller andra stora maskuliniteter i något av sina tidigare liv. Man höjer sig gärna till något högre.
Men det intressanta är att det är mycket få hannar – om någon - som menar sig ha varit honor i tidigare liv. 
Vad beror det på? Ja, inte står den feminina genialiteten så högt i kurs hos männen av idag. Man vill ju inte sänka sig till en "svagare" nivå.
Det tycker jag är intressanta iakttagelser .
Om man inte känner till de logiska förklaringarna från kosmologin, så kan man ju fantisera ihop det mesta. Men enligt kosmologin kan man inte byta kön mellan liven.

Nej, kvinnor har inte den livligaste fantasin under regressioner. 
Män som berättar om sina tidigare liv, har oftast varit något STORT. Det är få som menar sig ha varit slavar, fattiga bönder eller vanliga arbetare, utan de flesta har varit Nero, Platon, Sokrates, någon egyptisk farao, eller någon annan upphöjd varelse i forntiden. Gärna hjälte och krigare. Ja, numera står även ärkeänglarna högt i kurs ! För att inte tala om Jesus, som många påstår sig vara när de har blivit psykotiska av felaktiga meditationer eller nyandliga terapier.
Alltså är det både fantasin, högmodet och okunskapen om de kosmiska lagarna som dominerar det maskulina sinnet.

I kvinnors fall är det bara fantasin och okunskapen om de kosmiska lagarna som dominerar. Eller?
Nåja, många anser sig ha varit Cleopatra, Nefertiti, Mata Hari, sköna Helena, eller någon annan femme fatale. Och här ser man något intressant; det är skönheten och tjusarförmågan som fortfarande står på topp bland kvinnor. Alla dessa kvinnor menas ju ha varit vackra, så man kan kanske säga att fåfängan står, än så länge, högst i kurs hos de feminina varelserna.

Men vindarna vänder... 
Om hundra år tror jag att kvinnor, om de fortfarande går på regressionskurser — vilket jag betvivlar — tror sig ha varit t.ex. Gro Harlem Brundtland, Vigdís Finnborgadóttir, Maud Olofsson, Mona Sahlin, Tarja Halonen eller kanske t.o.m. Margret Thatcher 
Själv kanske jag vill ha varit Oprah Winfrey; en kvinna med hjärtat på rätta stället, stor klokskap och hyfsat med både pengar och makt, som hon använder på rätt sätt.

Eller kanske jag ville vara helt enkelt jag.
Den som reinkarnerar får se!

Filosoferar Marja, 
som en gång har varit en räka men som nu avancerat till en kräfta .

989 visningar
© Averbis förlag | Kontakt