Vad är det vi äter – egentligen?

Människan lever inte av bröd allena. Hon måste ha skådespel också. Vad är skillnaden mellan fysisk och andlig spis? I princip ingen alls! Hela vår livsupplevelse är betingad av reaktioner mellan jaget och dess energier och omvärldens energier. När energiutbytet fungerar friktionsfritt eller harmoniskt upplevs behag medan motsatsen blir följden om energierna inte kommer på våglängd med varandra eller inte kan interferera på ett ändamålsenligt sätt. Ett ändamålsenligt sätt innebär att etablerade energikombinationer vidmakthålls och/eller utvecklas efter skaparnas (jagens) intentioner eller annorlunda uttryckt: livets omsättning och utveckling. Men måste det finnas skapare bakom de etablerade energikombinationerna, antingen de är djur, växter, mineral, atomer, jordklot etc.? Kan inte allting ses som slumpens skördar? Jo, temporärt kan man tänka sig det och därmed också erkänna alltings totala meningslöshet – en logisk följd av bristande kunskap om världsalltet. För övrigt har kaosforskningen gjort slumpbegreppet mer och mer osannolikt.

Fysisk föda (fysisk materia) utgörs av fasta, flytande och gasformiga ämnen. Andlig föda (psykisk materia) utgörs av tankar, idéer, beräkningar och känslor.
Både fysisk och psykisk materia utgörs enligt Martinus av olika kombinationer av sex grundenergier, samtliga finns med i allt upplevbart men i olika proportioner. Detta visar han och tydliggör i symbol nr 12, energiernas kretslopp.
Var går då gränsen mellan fysisk och psykisk materia? Fysisk materia upplevs där jagen utvecklat speciella energikombinationer (fysiska sinnesorgan), som vid reaktioner med vissa energikombinationer i energioceanen ger förutsättningar för upplevelse av den fysiska världen. Denna är alltså illusorisk men verklig nog för dem, som bundit sig till fysisk livsupplevelse.

Vad är då svaret på vår fråga om vad vi egentligen äter? Det beror på vem vi frågar. En näringsexpert skulle svara att vår mat består av kolhydrater, fetter (lipider), proteiner, vitaminer, mineralämnen och spårämnen samt kunna redogöra för i vilka former av ovanstående ämnen och i vilka proportioner de bör ätas.
En fysiolog hade kunnat berätta om hur de olika näringsämnena spjälkas under passagen genom kroppen och upptas som nya ämnen efter enzympåverkan i munhåla, mage och tarmar. En biokemist hade gått ett steg längre och talat om hur de enskilda cellerna bryter ner och tillgodogör sig energi från den i födan upplagrade s.k. kemiskt bundna energin via Krebs syracykel och den terminala vätetransporten. En kemist hade kunnat förenkla det hela och kort och gott konstaterat att vi äter syre,väte, kol, lite kväve och ännu lite mindre av i stort sett de flesta andra grundämnena. En kvantfysiker skulle kunna tala om för oss att vi egentligen äter ”fält”, d.v.s. elektromagnetiska , icke-fysiska fenomen, som vid reaktioner med våra fysiska sinnesorgan ger oss föreställningen om fysiska materier. En filosof med kunskap om världsalltet som bestående av partiklar och tomrum, där partiklarna är alltövervägande tomrum, hade med fog kunnat hävda att vi äter tomrum, fysiskt sett.

Samtliga svar är riktiga, vart och ett på sitt vis men vad är det vi äter – egentligen?
Martinus visar oss, bl.a. i symbol nr 7, att världsalltet är uppbyggt av levande väsen i levande väsen.Vår föda består alltså av levande väsen i vårt mellankosmos samt individer från vårt mikrokosmos. Att äta innebär att döda andra levande väsen för att tillgodogöra sig deras energiinnehåll. Är det då inte egalt om vi äter djur eller växter? Nej, absolut inte! Om vi har som målsättning att orsaka så lite lidande som möjligt för våra medväsen och samtidigt ge lämpliga energier till våra mikroväsen måste vi skaffa kunskap om vad som egentligen sker när vi äter.
Vi återvänder till symbol 12. En människa befinner sig i övre delen av djurriket och har alltså i sin organism mera av de högvibrerande känslo- och intelligensenergierna än vad djuren har. Dessa domineras av de lågvibrerande instinkt- och tyngdenergierna. Att bryta ned grova, lågvibrerande energikombinationer kostar energi och verkar nedbrytande på organismen. För att få vibrationer som mer harmonierar med människans måste vi söka oss till växtriket, där alltså vår nuvarande föda står att finna. I en ganska snar framtid blir även växtnäringen för grov men då står nya vägar till buds för vår energiomsättning.

För de flesta vegetarianer är det nog inte födans vibrationsnivåer som är det avgörande för
deras ställningtagande att inte äta kött. De nänns helt enkelt inte orsaka djuren lidande, lidande som de själva upplevt (medvetet eller omedvetet) och som gjort dem medkännande.
Men lider inte växterna när vi massakrerar dem? Nej, inte tillnärmelsevis lika mycket som djuren. Dessa har sitt dagsmedvetande på det fysiska planet, precis som vi, medan växterna bara har ett slags aningsmedvetande om den fysiska världen och inte kan känna fysisk smärta.
Analyserar vi födan närmare, både den animaliska och vegetabiliska, finner vi att den enligt Martinus består av s.k. A- och B-livsenheter. A-livsenheterna tjänstgör som skydd omkring B-livsenheterna och är olämpliga som föda men måste dödas för att de inkapslade B-livsenheterna skall kunna tillgodogöras. Det som ger oss den egentliga energin är den ”kraftaura” av elektromagnetisk karaktär som omger B-livsenheterna. Dessa är enligt DEV 4:38.14 citat: ”så lite utvecklade, att de ännu är av andlig natur. Dessa livsenheter har ingen fysisk organism utöver en kraftaura, som är koncentrerad omkring dem.” Detta betyder, som jag uppfattar det, att B-livsenheterna ur vår synvinkel är av elementarpartikelkaraktär, som kan inkarnera fysiskt när lämpliga energitillstånd (vår kropp) står till buds. B-livsenheterna är i hög fysiska sett ur våra cellers synvinkel eftersom deras gräns mellan fysisk och psykisk materia ligger två ”nivåer” nedanför vår. Detta är egentligen inte så konstigt även ur materialistisk synvinkel där man konstaterat att den mesta energiutvinningen från födan sker långt ner i nedbrytningsprocessen i samband med den terminala vätetransporten, där väte joniseras och elektrokemiska processer ger energi. Ur en synvinkel kan vi betrakta kroppen som en elektromagnetisk ”klump”, sammanhållen av jagets intellektuella energier (viljeenergier), d.v.s min ”gravitation”. Kraften till att vidmakthålla, förändra och omsätta energi sker genom viljeenergiernas inverkan på tyngd-köldenergibalansen.
I symbol 38 ”människan och animalisk och vegetabilisk föda” visar Martinus hur individernas vibrationsnivå förändras under utvecklingens gång samt hur proportionerna mellan A- och B-livsenheter varierar kraftigt i olika födoämnen.

Med tanke på evolutionens långsamma förlopp kan det förefalla ologiskt att vi människor skulle ha hunnit förändras vibrationsnivåmässigt så mycket som symbolen antyder under loppet av några tiotusentals år. Många av våra livsfunktioner kan spåras hundratals miljoner år tillbaka. Ett närmare studium av problemet visar emellertid att vi befinner oss i en forcerad utveckling och att skillnader i olika folkslags förmåga att metabolisera födan varierar kraftigt och att anpassningsförmågan till nya miljöer och vanor är stor. Genetiskt skulle vi kunna säga att människan har ett rikt förråd av disponibilitetsanlag, på gott och ont, som kan aktiveras när så erfordras.

Varför har människorna börjat äta kött om det inte är lämplig föda, moraliskt och medicinskt? Under utvecklingens gång kommer det levande väsendet att få uppleva kulminationen av att handla fel eller med andra ord ragnarök, där vi är nu. Detta är ett resultat av vår fria viljas agerande inom ramen för vad Martinus kallar skapelseprinciperna, som paradoxalt nog samtidigt som de är de begränsande faktorerna för en totalt fri vilja också möjliggör ett visst mått av fri vilja. En av skapelseprinciperna, hunger och mättnadsprincipen, leder individen att hungra efter att nå ett visst mål, kulinariskt eller annat. Så länge väsendet fortfarande är i hög utsträckning ett instinktväsen med begynnande förmåga att använda intelligensenergin kommer hon att göra misstag. Ett sådant (som kosmiskt sett inte är felaktigt) leder bl.a. till köttätande, alkohol- och drognyttjande, fenomen som i hög grad bidrar till ragnaröksepoken.
För vår vidare utveckling är denna oundgängligen nödvändig, hur smärtsam den än är och kommer att bli. När vi väl fått kunskap om våra mat- och dryckesvanors inverkan på våra liv och tagit konsekvenserna av denna kommer vårt hälsotillstånd att förbättras snabbt (inom några liv). Även om jag inte kan påverka de globala händelserna i stort kan jag skapa frid i mitt inre. Himmelriket (och helvetet!) är inom er!

Så länge jag anser att köttätande och/eller alkoholdrickande är riktigt för mig och skapar välbefinnande och inte framkallar samvetskval gentemot djuren och mina mikroväsen skall jag naturligtvis fortsätta med dessa vanor. Tids nog kommer följdverkningarna att förändra mitt synsätt. Det förvånande är att vi har så stor kunskap på dessa områden - kunskap som negligeras på grund av vanans makt, tradition, slentrian och reklam samt att man i mångt och mycket fortfarande är en flockmänniska. När jag väl frigjort mig från flockmentaliteten kommer jag lättare att ta konsekvenserna av mina kunskaper, på gott och ont.
Vad skall jag göra om jag egentligen vill avstå från kött och alkohol men inte orkar ta steget? Till att börja med: skaffa kunskap inom berörda områden och sedan, när insikten är tillräckligt stark, skynda långsamt. Det är inte lämpligt att hux flux sluta med kött och alkohol eftersom många av mina mikroväsen kunnat inkarnera i mig på grund av de tidigare rådande energiförhållandena. Dessa mikroväsen skulle plötsligt vara utan näring och deras ångest skulle av jaget upplevas som abstinensfenomen. En övergångstid på något halvår för kött och några månader för alkohol torde vara lämpligt för de flesta.
Vad är det då vi äter – egentligen? Det korrekta svaret är: energi! Sedan är det en annan fråga vad energi egentligen är: materialisternas vet ej eller Martinus grundenergier eller något annat.

Valet är fritt!
 
 

2884 visningar
Huvudmeny
© Averbis förlag | Kontakt